Min bror tog kortet nedan på min syster Ylva. Jag älskar bilden, en bekymrad liten Ylva vars största problem på jorden är att hon inte hittar sin napp eller har tappat en vante. Hon är den lilla solstrålen i våran familj just nu. Alla har mycket att göra och är lite griniga mot allt och alla, sedan kommer hon och kläcker en go kommentar så är det liksom väldigt mycket bättre igen. Hon kommer fram och sträcker ut armarna och säger; Hanna lessen, ska kramma henne furst. Man känner sig oerhört tacksam vid sådana tillfällen!